Världen är så stor så stor

Julia håller stadigt i sin pappa Jonas pekfinger.

Skifte

Ut med det gamla och in med det nya

Han är allt lycklig

Doserna befolkar Dubai i tusenfald. Överallt finns de. Överallt bygger de. Och bygger. Och bygger. De har likadana kläder och skyddshattar. Och så ler de ler. Alltid ler de. Förra veckan dog tre av värmeslag i Ras Al Khaimah, men de andra ser ändå lyckliga ut, där de går i 45-gradig hetta och bygger husen som de aldrig någonsin kommer att få beträda när de väl är färdiga.

Vi ser dem med avstånd och låter dem stanna där. De pratar oftast inte engelska och vi pratar inte hindi. Det sägs att de är olyckliga. Det sägs att de saknar sina familjer och att de tycker det är jobbigt att vara längst ner i näringskedjan. Det sägs att de känner sig utnyttjade eftersom deras lön inte räcker så långt som den var utlovad att göra och eftersom de får dela säng med dem som går nattskift.

Vi brukar titta bort när vi hör sådana kommentarer och säga till varandra att de ju har det bättre än de hade när de bodde hemma. Vi ser vad vi ser, och de ler ju oftast, eller hur! Vi säger oss att de ju faktiskt valde att komma hit. Det här är ett steg framåt för dem, en möjlighet till att tjäna en hacka, betala sina barns utbildning och att ha något att skryta över när de kommer hem till Indien på semester varannat år.

För det kan ju inte vara så att vi har det så bra i Dubai, eftersom andra blir utnyttjade?

Utsatt

Det var ungefär här som jag fick soppatorsk igår morse klockan 7.48. Himlen är disig av luftfuktighet och sand så tidigt på morgonen, och trafiken står i stort sett still i rusningstrafiken. Jag gick förbi en massa bilar och förvånade ögon under min snabba promenad till macken, 20 minuter längre ner på vägen. Den första rännilen av svett letade sig neråt längst ryggraden efter bara några minuter.

På macken köpte jag en extradunk för som jag tankade upp och bar tillbaka.

Det visade sig svårt att hälla bensinen i bilen, troligtvis skulle jag ha köpt någon slags slang också. Istället för att promenera ytterligare 40 minuter letade jag reda på en vattenflaska i min handväska, drack ur vattnet och fyllde den med bensin. Det gick bättre, men inte så lätt det heller. Vid det laget hade jag nämligen fått så svettiga handflator att bensindunken gled i mina händer. En tredjedel av bensinen hamnade på marken. Jag ville gråta.

Då - när allt tycktes som jobbigast - stannade en barmhärtig samarit och sa "you might want to cut the water bottle open", varpå han trollade fram en fickkniv, skar ett hål i vattenflaskans botten, och enkelt hällde i bensinen. Jag var räddad.

Han gick tillbaka till sin bil och hämtade några våtservetter innan han gick. Jag torkade tacksamt av händerna. "Ta en till ansiktet också" sa han och log, innan han försvann.

När jag satte mig i bilen igen och lät ACns gudomliga kyla svepa över mig tittade jag på min egen spegelbild i backspegeln. Maskaran satt inte längre på ögonfransarna, utan låg under ögonen. Mina ögon var vattninga, såg nästan febriga ut, och jag var illröd i ansiktet. Svetten rann i pannan, under näsan och längst sidorna av ansiktet. Håret, var uppsatt i en hästsvans, men den decimeter som var närmast huvudet var plaskblöt, som om jag precis gått ur duschen.

Tänk om detta hade hänt klockan 12 istället? Tänk om detta hade hänt långt från en mack? Vad skulle jag då ha tagit mig till?

Varför bo i ett land som inte vill ha oss här?

Gammal är äldst

En gång i tidernas begynnelse ville gulfaraberna visa världen och sig själva att de var moderna och nytänkande. De ville distansera sig från sina fäder beduinerna och tvätta bort stämpeln av att vara underutvecklade. Därför revs alla lerhyddor i Dubai. Ett nytt kapitel i arabernas historia = nya byggnader.

Men så kom prins Charles på besök från Storbritannien. Han tittade på byggnaderna som höll på att rivas och sa åt sina vänner att de en vacker dag skulle ångra sina ivriga försöka att radera historien. "Behåll åtminstone något kvarter" var hans råd.

Shejkerna lyssnade. Bastakiya, den 100 år gamla stadsdelen nere vid viken som delar Dubai i två delar behölls. Husen började renoveras när jag flyttade hit för tre år sedan, och idag något av ett kulturellt centrum.

Prins Charles fick rätt på ett annat sätt också - trots att byggnadsboomen för det mesta lovprisas, har röster höjts om att de är för västerniserade och europeiska. Araberna är mer stolta över sin historia och kultur nu än någonsin. Ingenstans är den gamla arabiska stilen så uppskattad som i nybyggnationer.

Fotografierna ovan är tagna i Old Town, en central stadsdel som fortfarande är under uppbyggnad.

Som svampar

Världens högsta byggnad i bakgrunden. En av världens fattigaste byggnadsarbetare i förgrunden. Däremellan det som kommer att bli världens största köpcentrum.

Är inte Dubai fantastiskt?

Burj Dubai at night

New metro coming up

The new Dubai emerges

The growing towers of Dubai looks almost magical in the sunset.

The Palm on Fire

As usual, we didn't know about it. As was the case last time, when there was a fire in a house in the marina, it was the people back home that told us.

Media is not open here, which is one reason that we didn't know about it. The other is that media in Sweden sometimes tend to embrace Jante and its don't-think-that-you-are-someone mentality.

Anyhow, even though Aftonbladet said that the black smoke from the palm was floating over Dubai like a giant shadow, noone I know noticed anything. The fire were really a local one and, as I have heard, quickly put out.

The pictures to the left are taken from www.skyskrapercity.com

60 percent...

...of Dubai is under construction. You can se the buidings that are growing on some of those procents on these pictures. This is from outside Greens, on my way to work.

The traffic...

...is getting worse by the day. Almost 213 000 new cars were registered in Dubai alone last year, which is an increase by 30 percent. No wonder we have all these traffic congestions!

On the picture, you can see how the Dubai metro is being built - a monorail system that will give people like me an option when it comes to transport. At least in 2008 when the first rails are planned to be finished.

Island

Burj Dubai

Burj Dubai recently reached 100 floors. Exactly how tall it will be is still a well kept secret.