måndag 30 juli 2007
Insiktsfullt om Dubai
Mats Larsson på Expressen har skrivit en jättebra artikelserie om Dubai. Läs mer här.
lördag 28 juli 2007
fredag 27 juli 2007
Först genom dörren
"Men om nu en man ändå går före dig genom dörren. Vore det verkligen så farligt?" envisades jag.
Min vän Lina från Libanon tittade på mig som om jag kom från yttre rymden.
"Men varför skulle han göra det, varför?" svarade hon med en upprörd ton och viftande irriterat med händerna. "Du är kvinna, du är viktigast! Om han inte låter dig gå först genom dörren så ska du bara vända och gå. Prata aldrig med honom igen!"
Visserligen har Lina en välutvecklad känsla för dramatik, men hennes syn på det här med dörrproblematiken är ändå ganska normal i arabvärlden.
Så här ska det gå till:
1. En kvinna och en man kommer fram till en dörr. Mannen ska se till att vara på vänster sida om kvinnan.
2. Mannen stannar, erbjuder med en gest kvinnan att gå igenom dörren först.
3. Kvinnan tittar på honom, säger "tack" och går igenom dörren.
Är det istället två personer av samma kön som går genom dörren, blir det lite mer komplicerat. Huvudregeln är att den som är viktigast alltid ska gå igenom först - en gäst är till exempel viktigare än värden, en äldre person viktigare än en ungdom. Lite trugande hör till "nej efter dig" "nej efter dig", men till slut bör gästen ge med sig.
Konversationen med Lina hade jag för tre år sedan, när allt krångel kring vem som ska gå först eller inte fortfarande gjorde mig irriterad. Varför skulle jag gå först bara för att jag inte är man? Genom mina svenska ögon misstänkte jag genast att det låg det någon typ av kvinnoförtryck dold i någonstans i beteendet.
Ny har jag vant mig. Jag irriterar mig inte längre på att alltid behöva gå först genom dörren. Tvärtom tycker jag om det.
Genom en sådan procedur får jag känna mig kvinnlig.
På samma sätt får det män att känna sig manliga.
Win-win.
Min vän Lina från Libanon tittade på mig som om jag kom från yttre rymden.
"Men varför skulle han göra det, varför?" svarade hon med en upprörd ton och viftande irriterat med händerna. "Du är kvinna, du är viktigast! Om han inte låter dig gå först genom dörren så ska du bara vända och gå. Prata aldrig med honom igen!"
Visserligen har Lina en välutvecklad känsla för dramatik, men hennes syn på det här med dörrproblematiken är ändå ganska normal i arabvärlden.
Så här ska det gå till:
1. En kvinna och en man kommer fram till en dörr. Mannen ska se till att vara på vänster sida om kvinnan.
2. Mannen stannar, erbjuder med en gest kvinnan att gå igenom dörren först.
3. Kvinnan tittar på honom, säger "tack" och går igenom dörren.
Är det istället två personer av samma kön som går genom dörren, blir det lite mer komplicerat. Huvudregeln är att den som är viktigast alltid ska gå igenom först - en gäst är till exempel viktigare än värden, en äldre person viktigare än en ungdom. Lite trugande hör till "nej efter dig" "nej efter dig", men till slut bör gästen ge med sig.
Konversationen med Lina hade jag för tre år sedan, när allt krångel kring vem som ska gå först eller inte fortfarande gjorde mig irriterad. Varför skulle jag gå först bara för att jag inte är man? Genom mina svenska ögon misstänkte jag genast att det låg det någon typ av kvinnoförtryck dold i någonstans i beteendet.
Ny har jag vant mig. Jag irriterar mig inte längre på att alltid behöva gå först genom dörren. Tvärtom tycker jag om det.
Genom en sådan procedur får jag känna mig kvinnlig.
På samma sätt får det män att känna sig manliga.
Win-win.
torsdag 26 juli 2007
På väg hem
Eftersom nya vägtullar införts i Dubai, kör jag inte längre mellan dessa hus när jag åker till jobbet. Istället åke jag Al Khail Road, och får då denna fantastiska utsikt som bliir ännu vackrare på vägen hem från jobbet när solen är på väg ner.
onsdag 25 juli 2007
Shejkar
Mannen till vänster på den jättelika bilden är shejk Zayed, före detta regent av Abu Dhabi och pådrivande av enandet av Förenade arabemiraten. Han är landets egen pappa, högt respekterad landsfader och vis rådgivare.Den leende mannen till höger om Zayed är shejk Maktoum, före detta regent av Dubai, stor hästfantast tillika suput som söp ihjäl sig på ett hotell i Australien för ett drygt år sedan. I och med shejkens bortgång har hans bror shejk Mohammed styrt landet - vilket är något han i praktiken har gjort ända sedan den officiella shejken för många år sedan valde alkoholen framför tronen.
tisdag 24 juli 2007
söndag 22 juli 2007
tisdag 17 juli 2007
Ett inlägg i städdebatten
Jag kanske är sent ute med att göra ett inlägg i den debatt som redan verkar ha svängt men här kommer ändå min åsikt: Det svenska motståndet mot att anlita städhjälp är helt vansinnigt.
Varför? Jo:
1. Det skapar arbetstillfällen.
De som hjälper till i hushållen i Dubai ger inte sällan sina barn i hemlandet den ekonomiska möjligheten till skolgång och en bättre framtid än de själva haft. Att mer städhjälp innebär fler arbetstillfällen även i Sverige säger sig ju självt.
2. Skapa självförtroende.
Vad kan vara värre för självförtroendet än att vara arbetslös år efter år? Och varför ses det som fulare att städa hemma hos någon än att städa äckliga tågtoaletter?
3. Öka jämlikheten.
Jag förstår inte alls resonemanget kring att städhjälp skulle ÖKA klyftorna mellan könen.
Debatten om dubbelarbetande kvinnor har funnits så länge jag kan minnas. Att köpa in städhjälp minskar risken för utbrändhet bland kvinnor. Dessutom kanske fler kvinnor är beredda att ta högt uppsatta positioner om de inte behöver arbeta hemma.
Varför är det okej att köpa en massa prylar som vi inte behöver - trots att det inte är okej att köpa sig mera tid som man istället kan spendera på sin familj?
Även för städarna minskar klyftorna. För alternativet för städarna är troligtvis ett jobb med liknande lönenivå och med liknande status. Eller inget jobb alls.
måndag 16 juli 2007
Trött...
Klockan är 17.51 och jag är redan så trött.
Jag kan inte sova på nätterna. Solen skiner både sent och tidigt och lägenheten vi bor i har varken gardiner eller persienner.
På vintern är man trött för att solen aldrig skiner.
På sommaren är man trött för att solen alltid skiner.
Nu ska jag gå och köpa ögonskydd.
Jag kan inte sova på nätterna. Solen skiner både sent och tidigt och lägenheten vi bor i har varken gardiner eller persienner.
På vintern är man trött för att solen aldrig skiner.
På sommaren är man trött för att solen alltid skiner.
Nu ska jag gå och köpa ögonskydd.
Wien
Fläskeri och cyklar till uthyrning. En sex timmars lång mellanlandning i Wien är verkligen manna för en trött dubaians själ.
söndag 15 juli 2007
Sverige är fantastiskt!
De första dagarna efter att jag landat i Sverige, ser jag hemlandet med nya ögon. Mycket av det som jag tycker är så fantastiskt när jag drömmer om mitt fosterland i Dubai, känns plötsligt mediokert.
Jag ska passa på att skriva om det nu. För jag vet att om några dagar har jag glömt bort mina första intryck, och sjunger med i Sverige-är-fantastiskt-och-bäst-i-världen-trallen tillsammans med alla andra.
Exempel 1: Första intrycket. Lite trött och uttråkad efter en flygresa närmar sig så äntligen planet Sverige. Resenären tittar ut genom fönstret, ser gröna åkrar, sjöar och djupa skogar. Så vackert.
Så landar flygplanet, man går igenom passkontroll, hämtar sitt bagage på bandet och travar ut. Det är då man får den första chocken. Inte är Sverige vackert! Istället ser man endast grå och tråkiga betongbyggnader. Tankarna far snarare till öststater än till välfärdsland.
Vilken flygplats det är spelar ingen roll. Arlanda, Landvetter och alla andra flygplatser jag besökt i Sverige är alla fula och ger ett fruktansvärt första intryck.
Exempel 2: Bilarna. Okej, jag är troligtvis hårdare än jag vore om jag bodde i någon annan stad än i Dubai, där Lamborghini är en nästan lika vanlig syn som Toyota Corolla. Men ändå. Bilarna i Sverige är små, gamla och fula. Dessutom är de smutsiga.
Exempel 3: Människorna. "Svenskarna är snyggast i världen" hör man ofta av både utlänningar och svenskar. Ännu snyggare är vi för att vi tar så väl hand om oss - vi klär oss snyggt, klipper oss snyggt och fixar oss snyggt.
Va? Vem har lurat i oss det?
Troligtvis lever vi på gamla meriter.
Det svenska råmaterialet kanske är snyggt, men stilen har vi inte. Kvinnor får inte vara kvinnor och män får inte vara män i dagens mode-Sverige. Vi klär oss alla i någon slags grå halvsluskig stil. Stora och tjocka är de flesta av oss av för mycket sprit och chips.
Viljan att vilja se ut som alla andra gör det ännu tråkigare - alla har liknande frisyrer, liknande kläder och liknande stilar. Även rebellerna liknar varandra. Det enda som skiljer är modet för olika åldersgrupper.
Hujedanemej.
Jag ska passa på att skriva om det nu. För jag vet att om några dagar har jag glömt bort mina första intryck, och sjunger med i Sverige-är-fantastiskt-och-bäst-i-världen-trallen tillsammans med alla andra.
Exempel 1: Första intrycket. Lite trött och uttråkad efter en flygresa närmar sig så äntligen planet Sverige. Resenären tittar ut genom fönstret, ser gröna åkrar, sjöar och djupa skogar. Så vackert.
Så landar flygplanet, man går igenom passkontroll, hämtar sitt bagage på bandet och travar ut. Det är då man får den första chocken. Inte är Sverige vackert! Istället ser man endast grå och tråkiga betongbyggnader. Tankarna far snarare till öststater än till välfärdsland.
Vilken flygplats det är spelar ingen roll. Arlanda, Landvetter och alla andra flygplatser jag besökt i Sverige är alla fula och ger ett fruktansvärt första intryck.
Exempel 2: Bilarna. Okej, jag är troligtvis hårdare än jag vore om jag bodde i någon annan stad än i Dubai, där Lamborghini är en nästan lika vanlig syn som Toyota Corolla. Men ändå. Bilarna i Sverige är små, gamla och fula. Dessutom är de smutsiga.
Exempel 3: Människorna. "Svenskarna är snyggast i världen" hör man ofta av både utlänningar och svenskar. Ännu snyggare är vi för att vi tar så väl hand om oss - vi klär oss snyggt, klipper oss snyggt och fixar oss snyggt.
Va? Vem har lurat i oss det?
Troligtvis lever vi på gamla meriter.
Det svenska råmaterialet kanske är snyggt, men stilen har vi inte. Kvinnor får inte vara kvinnor och män får inte vara män i dagens mode-Sverige. Vi klär oss alla i någon slags grå halvsluskig stil. Stora och tjocka är de flesta av oss av för mycket sprit och chips.
Viljan att vilja se ut som alla andra gör det ännu tråkigare - alla har liknande frisyrer, liknande kläder och liknande stilar. Även rebellerna liknar varandra. Det enda som skiljer är modet för olika åldersgrupper.
Hujedanemej.
lördag 14 juli 2007
Det är så svårt att hitta bra tjänstefolk nu för tiden!
Sitter här i Sverige och tänker på en historia om ett hembiträde i Dubai.
Hon jobbade i grannhuset till Mats tillfälliga bostad, och en gång i veckan hjälpte hon Mats och hans lägenhetskompisar med att städa, tvätta och stryka.
Så en dag, när paret som hon bodde med kom hem, var hon borta. Alla hennes saker var kvar, och till en början blev de oroliga att något hade hänt henne. Sedan fick mannen i huset en otäck känsla i magen. Han gick och tittade i underklädeslådan. Mycket riktigt. De pengar de tagit ut från banken dagen innan för att använda som handpenning i sitt nya husköp var borta.
Hembiträdet var inte att finna någonstans.
Det var naturligtvis fruktansvärt. Hembiträdet - som jobbat hos dem i flera år - hade svikit deras förtroende och försvunnit med deras sparpengar.
Jag beklagade mig som alla andra. Att det ska vara så svårt att hitta bra och pålitligt tjänstefolk nu för tiden!
Men i mitt hjärta önskar jag att hon kom fram till Sri Lanka välbehållen. Jag önskar att ingen lurade eller tog pengarna från henne och att hon inte drabbades av dåligt samvete. Jag önskar att pengarna skänker henne och hennes barn den möjlighet till nytt liv som åratal av arbete i Dubai inte skulle kunna ge henne, hon som hade en lön på nästan ingenting. Jag önskar att hon ger barnen en utbildning och att livet ler åt henne.
De pengar hon tog var tio procent av boendekostnaderna för hennes arbetsgivare - ett värde av fem månadslöner. I hennes värld motsvarar pengarna 400 månadslöner.
Hon jobbade i grannhuset till Mats tillfälliga bostad, och en gång i veckan hjälpte hon Mats och hans lägenhetskompisar med att städa, tvätta och stryka.
Så en dag, när paret som hon bodde med kom hem, var hon borta. Alla hennes saker var kvar, och till en början blev de oroliga att något hade hänt henne. Sedan fick mannen i huset en otäck känsla i magen. Han gick och tittade i underklädeslådan. Mycket riktigt. De pengar de tagit ut från banken dagen innan för att använda som handpenning i sitt nya husköp var borta.
Hembiträdet var inte att finna någonstans.
Det var naturligtvis fruktansvärt. Hembiträdet - som jobbat hos dem i flera år - hade svikit deras förtroende och försvunnit med deras sparpengar.
Jag beklagade mig som alla andra. Att det ska vara så svårt att hitta bra och pålitligt tjänstefolk nu för tiden!
Men i mitt hjärta önskar jag att hon kom fram till Sri Lanka välbehållen. Jag önskar att ingen lurade eller tog pengarna från henne och att hon inte drabbades av dåligt samvete. Jag önskar att pengarna skänker henne och hennes barn den möjlighet till nytt liv som åratal av arbete i Dubai inte skulle kunna ge henne, hon som hade en lön på nästan ingenting. Jag önskar att hon ger barnen en utbildning och att livet ler åt henne.
De pengar hon tog var tio procent av boendekostnaderna för hennes arbetsgivare - ett värde av fem månadslöner. I hennes värld motsvarar pengarna 400 månadslöner.
fredag 13 juli 2007
"Jag är på semester...
...och är åter vecka 33. Tills dess - ha en underbar sommar!"
Vi förstår inte hur bra vi har det i Sverige. Att kunna ta semester. I flera veckor. Och inte kolla mejlen eller mobilen en enda gång under tiden.
Fantastiskt.
En dag vill jag också ha ett riktigt svenskt jobb med en riktig semester...
Vi förstår inte hur bra vi har det i Sverige. Att kunna ta semester. I flera veckor. Och inte kolla mejlen eller mobilen en enda gång under tiden.
Fantastiskt.
En dag vill jag också ha ett riktigt svenskt jobb med en riktig semester...
torsdag 12 juli 2007
Vantar kan nog vara bra
Klockan 9.43 imorse gick jag ut från mataffären med ett kvitto i handen. Jag stannade till utanför bilen och slog in de 18 siffrorna i min mobiltelefon.
"Your new balance is 40 dirhams and 15 fils" sa den uttråkade kvinnorösten i luren när siffrorna skickats iväg.
Det var först när jag satte på bilen och kört en stund som jag tittade på termometern. 43 grader. Och jag stannade frivilligt till en stund i solen utanför min bil.
I natt flyger jag till Sverige. Jag har nu packat både vantar och fliströja för säkerhets skull.
"Your new balance is 40 dirhams and 15 fils" sa den uttråkade kvinnorösten i luren när siffrorna skickats iväg.
Det var först när jag satte på bilen och kört en stund som jag tittade på termometern. 43 grader. Och jag stannade frivilligt till en stund i solen utanför min bil.
I natt flyger jag till Sverige. Jag har nu packat både vantar och fliströja för säkerhets skull.
Jag är värd en paus mitt i livet
När jag träffar nya bekanta som råkar vara svenska hemmafruar, får de alltid ett behov av att hävda sig. De vet ju att jag arbetar, större är inte den svenska kolonien här. Det är som att det faktum att jag arbetar gör dem generade. Vi är ju trots allt uppfostrade med att kvinnan ska vara jämlik mannen, jobba och försörja sig själv. Kvinnor kan. Att bli hemmafru är kanske inte vad de drömde om på universitetet.
Därför blir konversationen ganska förutsägbar. Detta diskuteras:
1. Fruarna berättar vad de jobbat med tidigare. Detta gäller framför allt de som har arbetat sig upp i organisationer och/eller har en universitetsutbildning. De flesta hemmafruar faller i denna kategori, eftersom kaka söker maka och de svenska männen som bekant oftast arbetar i höga positioner i Dubai. Denna del av diskussionen dör ut i takt med att meritförteckningen betas av.
2. "Jag tycker faktiskt att jag är värd en paus mitt i livet." "Det är ju få förunnat att få vara lediga så här, när man fortfarande är frisk, och jag tycker jag vore dum om jag inte tog chansen". Ovanstående argument kan varieras i oändlighet. Det bästa sättet att få tyst på dem är att få något stirrigt i blicken och säga "Jag önskar att jag också hade den möjligheten". Dessvärre gör en sådan reaktion att samtalet går över i fas tre, nämligen:
3. Barn. Den biologiska klockan tickar ju. Man måste se till att skaffa barn innan det blir för sent. Barn är meningen med livet, innan man får barn inser man inte vad kärlek är, innan man får barn är man bara självisk och förutsägbar, osv, osv.
Jag har funderat på att försöka kläcka ur mig ett sorgsamt "Ja, vi har ju försökt i flera år nu..." men det känns lite väl magstarkt. Risken att osanna rykten börjar florera i svenskkolonien är överhängande. Dessutom bävar jag för vad nästa samtalsämne blir.
Jag följer därför samma strategi som jag använt sedan jag flyttade hit för några år sedan - att så fort som möjligt leda in samtalet på spabehandlingar, bra affärer, mode, böcker man läst, smyckesdesigner, inredning och stränder.
Först då kan jag pusta ut.
Därför blir konversationen ganska förutsägbar. Detta diskuteras:
1. Fruarna berättar vad de jobbat med tidigare. Detta gäller framför allt de som har arbetat sig upp i organisationer och/eller har en universitetsutbildning. De flesta hemmafruar faller i denna kategori, eftersom kaka söker maka och de svenska männen som bekant oftast arbetar i höga positioner i Dubai. Denna del av diskussionen dör ut i takt med att meritförteckningen betas av.
2. "Jag tycker faktiskt att jag är värd en paus mitt i livet." "Det är ju få förunnat att få vara lediga så här, när man fortfarande är frisk, och jag tycker jag vore dum om jag inte tog chansen". Ovanstående argument kan varieras i oändlighet. Det bästa sättet att få tyst på dem är att få något stirrigt i blicken och säga "Jag önskar att jag också hade den möjligheten". Dessvärre gör en sådan reaktion att samtalet går över i fas tre, nämligen:
3. Barn. Den biologiska klockan tickar ju. Man måste se till att skaffa barn innan det blir för sent. Barn är meningen med livet, innan man får barn inser man inte vad kärlek är, innan man får barn är man bara självisk och förutsägbar, osv, osv.
Jag har funderat på att försöka kläcka ur mig ett sorgsamt "Ja, vi har ju försökt i flera år nu..." men det känns lite väl magstarkt. Risken att osanna rykten börjar florera i svenskkolonien är överhängande. Dessutom bävar jag för vad nästa samtalsämne blir.
Jag följer därför samma strategi som jag använt sedan jag flyttade hit för några år sedan - att så fort som möjligt leda in samtalet på spabehandlingar, bra affärer, mode, böcker man läst, smyckesdesigner, inredning och stränder.
Först då kan jag pusta ut.
onsdag 11 juli 2007
Den bästa presenten i världen
"Vi ska ge vår dotter den bästa presenten i världen" sa den gravida kvinnan och klappade sig ömt på magen. "Vi ska ge henne medborgarskap i USA."
Hennes man, som liksom sin fru hade medborgarskap i Jordanien, kom tillbaka från grillen och placerade en tallrik framför sin hustru och paret började äta.
Jag tittade på kvinnan som jag precis hade träffat och väntade mig en förklaring, men det kom ingen. Tydligen var svaret självklart för henne. Tillslut var jag tvungen att fråga.
"Alla som föds i USA får automatiskt medborgarskap där," svarade hon. "Vi kommer att flyga till Boston när jag är i åttonde månaden. Vi har släktingar där som vi ska bo hos, och de har hjälpt till att välja ut ett sjukhus där hon ska födas. Vi måste förstås ljuga på flygplatsen, och säga att jag egentligen är i sjätte månaden. Jag får ha på mig bylsiga kläder, så tror de att jag bara är tjock. Det är inga problem, en vän till oss som är läkare kommer att skriva ut ett intyg."
Hennes man, som liksom sin fru hade medborgarskap i Jordanien, kom tillbaka från grillen och placerade en tallrik framför sin hustru och paret började äta.
Jag tittade på kvinnan som jag precis hade träffat och väntade mig en förklaring, men det kom ingen. Tydligen var svaret självklart för henne. Tillslut var jag tvungen att fråga.
"Alla som föds i USA får automatiskt medborgarskap där," svarade hon. "Vi kommer att flyga till Boston när jag är i åttonde månaden. Vi har släktingar där som vi ska bo hos, och de har hjälpt till att välja ut ett sjukhus där hon ska födas. Vi måste förstås ljuga på flygplatsen, och säga att jag egentligen är i sjätte månaden. Jag får ha på mig bylsiga kläder, så tror de att jag bara är tjock. Det är inga problem, en vän till oss som är läkare kommer att skriva ut ett intyg."
tisdag 10 juli 2007
När döden hälsar på
Jag var bara ett barn när min farmor dog, men jag minns fortfarande hur chockad jag blev när jag gick in på pappas arbetsrum och såg honom stå mitt på golvet och gråta, medan mamma höll om honom. Aldrig hade jag sett något sådant förut, och jag blev rädd.
Vi bodde i Japan då. Flygbiljetter var dyrt på den tiden och hela familjen kunde inte åka hem. En försäkring täckte ändå pappas flygbiljett tur och retur till Sverige. Mamma var kvar och jobbade och tog hand om mig och mina syskon. Min pappa åkte till farfar för att sörja med honom och mina farbröder och för att begrava sin mor.
Själv förstod jag inte innebörden av att farmor dött förrän vi var tillbaka i Sverige och åkte för att hälsa på farfar. Någonstans djupt ner i mitt undermedvetna hade jag en bild av att farmor skulle finnas där, bjuda på saft, plocka grönsaker i trädgården och lyssna på våra historier på sitt farmorsätt. När den fulla innebörden av att hon var borta gick upp för mig, blev jag förtvivlad, och denna gången var det pappa som fick trösta.
Det är fortfarande fruktansvärt när någon dör och man inte kan vara med. Det är mer verkligt nu än när jag var barn och mest levde för stunden, samtidigt känner man sig distansierad, ensam och maktlös när man sitter på andra sidan en telefonlinje och bara kan få rapporter från håll.
Det värsta med att bo utomlands måste vara detta. Att inte kunna dela vardag, sorg och glädje med de man älskar.
Vi bodde i Japan då. Flygbiljetter var dyrt på den tiden och hela familjen kunde inte åka hem. En försäkring täckte ändå pappas flygbiljett tur och retur till Sverige. Mamma var kvar och jobbade och tog hand om mig och mina syskon. Min pappa åkte till farfar för att sörja med honom och mina farbröder och för att begrava sin mor.
Själv förstod jag inte innebörden av att farmor dött förrän vi var tillbaka i Sverige och åkte för att hälsa på farfar. Någonstans djupt ner i mitt undermedvetna hade jag en bild av att farmor skulle finnas där, bjuda på saft, plocka grönsaker i trädgården och lyssna på våra historier på sitt farmorsätt. När den fulla innebörden av att hon var borta gick upp för mig, blev jag förtvivlad, och denna gången var det pappa som fick trösta.
Det är fortfarande fruktansvärt när någon dör och man inte kan vara med. Det är mer verkligt nu än när jag var barn och mest levde för stunden, samtidigt känner man sig distansierad, ensam och maktlös när man sitter på andra sidan en telefonlinje och bara kan få rapporter från håll.
Det värsta med att bo utomlands måste vara detta. Att inte kunna dela vardag, sorg och glädje med de man älskar.
måndag 9 juli 2007
Mjau
Den här pippin låter mer som en katt än katterna själva. Kanske är det därför den inte blivit uppäten ännu.
söndag 8 juli 2007
Lagom varmt för sömn
Jag ska lägga mig nu. Termometern i sovrummet visar en perfekt temperatur för sömn +27 grader.
Men, vänta lite nu...
27 grader?
Hade jag varit hemma, så hade jag tyckt att det var ALLDELES för varmt! Hade det varit 18 grader en natt, så hade det varit okej, fastän man ändå hade klagat nästa dag på att det var svårt att sova eftersom det är så varmt.
Är värmen annorlunda här?
Men, vänta lite nu...
27 grader?
Hade jag varit hemma, så hade jag tyckt att det var ALLDELES för varmt! Hade det varit 18 grader en natt, så hade det varit okej, fastän man ändå hade klagat nästa dag på att det var svårt att sova eftersom det är så varmt.
Är värmen annorlunda här?
lördag 7 juli 2007
fredag 6 juli 2007
torsdag 5 juli 2007
Huva!
35 grader är okej. 40 grader är okej. Till och med 45 grader är okej. Men med 60 procents luftfuktighet, är det verkligen INTE okej.
Artikeln nedan är från Gulf News idag:
Dubai records another sizzling day
By Daniel Bardsly, Staff Reporter
Dubai: Wednesday ranked as the most uncomfortable day of the year so far as high humidity and high temperatures jointly combined to make life outdoors a sweat-drenched ordeal.
The emirate recorded a high of 41 degrees centigrade and the midday humidity peaked at 61 per cent.
In Dubai, the meteorologists' comfort index shot up to eight on a 10-point scale, which represents "extremely uncomfortable" conditions.
It is only the second time this year the index has reached eight, the first occasion being on June 16.
UAE residents tried to avoid spending too much time out of doors because of the trying conditions.
Artikeln nedan är från Gulf News idag:
Dubai records another sizzling day
By Daniel Bardsly, Staff Reporter
Dubai: Wednesday ranked as the most uncomfortable day of the year so far as high humidity and high temperatures jointly combined to make life outdoors a sweat-drenched ordeal.
The emirate recorded a high of 41 degrees centigrade and the midday humidity peaked at 61 per cent.
In Dubai, the meteorologists' comfort index shot up to eight on a 10-point scale, which represents "extremely uncomfortable" conditions.
It is only the second time this year the index has reached eight, the first occasion being on June 16.
UAE residents tried to avoid spending too much time out of doors because of the trying conditions.
onsdag 4 juli 2007
Kamellopp, del 1
Kamelloppet började först klockan 6 på morgonen i lördags, men redan klockan 5 var det fullt av folk på banan. De flesta värmde upp sina kameler, eller övningsred de som inte skulle tävla under dagen.Det var 32 grader klockan 5. Snart skulle det bli för varmt även för en kamel att springa omkring i sanden.
tisdag 3 juli 2007
Inte för dem
Byggnadsarbetarna som vilar ut under palmernas skugga i den 45-gradig hettan köper nog aldrig Silver Shadow. De tycker nog inte att parfymen är värd halva deras lön.
måndag 2 juli 2007
söndag 1 juli 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
