Jag är värd en paus mitt i livet

När jag träffar nya bekanta som råkar vara svenska hemmafruar, får de alltid ett behov av att hävda sig. De vet ju att jag arbetar, större är inte den svenska kolonien här. Det är som att det faktum att jag arbetar gör dem generade. Vi är ju trots allt uppfostrade med att kvinnan ska vara jämlik mannen, jobba och försörja sig själv. Kvinnor kan. Att bli hemmafru är kanske inte vad de drömde om på universitetet.

Därför blir konversationen ganska förutsägbar. Detta diskuteras:

1. Fruarna berättar vad de jobbat med tidigare. Detta gäller framför allt de som har arbetat sig upp i organisationer och/eller har en universitetsutbildning. De flesta hemmafruar faller i denna kategori, eftersom kaka söker maka och de svenska männen som bekant oftast arbetar i höga positioner i Dubai. Denna del av diskussionen dör ut i takt med att meritförteckningen betas av.

2. "Jag tycker faktiskt att jag är värd en paus mitt i livet." "Det är ju få förunnat att få vara lediga så här, när man fortfarande är frisk, och jag tycker jag vore dum om jag inte tog chansen". Ovanstående argument kan varieras i oändlighet. Det bästa sättet att få tyst på dem är att få något stirrigt i blicken och säga "Jag önskar att jag också hade den möjligheten". Dessvärre gör en sådan reaktion att samtalet går över i fas tre, nämligen:

3. Barn. Den biologiska klockan tickar ju. Man måste se till att skaffa barn innan det blir för sent. Barn är meningen med livet, innan man får barn inser man inte vad kärlek är, innan man får barn är man bara självisk och förutsägbar, osv, osv.
Jag har funderat på att försöka kläcka ur mig ett sorgsamt "Ja, vi har ju försökt i flera år nu..." men det känns lite väl magstarkt. Risken att osanna rykten börjar florera i svenskkolonien är överhängande. Dessutom bävar jag för vad nästa samtalsämne blir.

Jag följer därför samma strategi som jag använt sedan jag flyttade hit för några år sedan - att så fort som möjligt leda in samtalet på spabehandlingar, bra affärer, mode, böcker man läst, smyckesdesigner, inredning och stränder.

Först då kan jag pusta ut.