Demokrati, del 2

En av hörnstenarna i USAs utrikespolitik innebär införande av demokrati i världens diktaturer. Inför först och fråga sen, på äkta kolonisations- och "vi-förstår-bättre-än-er-era-vildar"-vis är den paroll USA verkar följa. Det funkar ju sådärbra har vi märkt. Se Irak. Se Afganistan. Det vore bättre för de flesta invånarna i de länderna om demokrati aldrig införts av USA på det sättet.

När demokratin kom till Europa, gjorde vi på annat sätt. Processen fick ta sin tid, länderna moderniserades, rättvisa system infördes, folket fick möjlighet att äga land och företag. SEDAN ändrades det polistiska systemet.

Med mitt förra inlägg om demokrati menade jag inte att vara antidemokrat. Av alla dåliga system i världen tycker jag att demokrati verkar vara det minst dåliga.

Men innan demokrati införs måste attityden hos landets invånares ändras. De måste komma till insikt om varför demokrati finns. Och varför den är värd att strida för.

Innan demokrati införs måste en förståelse för varför demokrati behövs växa fram.

Annars är det ett dödfött uppdrag.

Det borde Bushadministrationen ha kunnat räkna ut själva.

Demokrati?

Jag berättade om min nyligen genomförda och månadslånga resa till Dubai när vi satt på uteserveringen, den där vårdagen i Örebro för drygt tre år sedan. Zeinab och jag åt båda pasta och njöt av att äntligen kunna sitta i solen, efter att ha varit instängda i hela vintern.

Plötsligt rann berättelsen över i en diskussion om demokratins vara eller icke vara. I Dubai fanns ingen demokrati. Det var shejken som bestämde allt, vilket naturligtivs berodde på att de inte kommit tillräckligt långt i utvecklingen, sa jag.

Zeinab tittade på mig ett ögonblick, och frågade sedan om jag var säker på att demokratin var den bästa lösningen. Kan verkligen en regering som hela tiden måste tampas med media och med oppositionen om väljarnas flyktiga intresse ta långsiktiga beslut?

När jag sedan flyttade till Dubai på riktigt tänkte jag på hennes ord. Å ena sidan hade jag ett Sverige där folk röstade på det parti som gynnade dem själva kortsiktigt och politiker som nästan jagades till döds för att ha köpt en Toblerone. Där typen av beslut berodde av var i valcykeln man befann sig. Det första året efter valet var besparingarnas tid. År 2 och 3 satsades det på reformer och på att få igenom det som ansågs förbättra Sverige. År 4 infördes en massa populäritetsåtgärder och pengar pumpades in i skolor och institutioner för att minska arbetslöshetssiffrorna. Nästa år började cykeln om - politikerna var tvungna att börja med besparingar eftersom valårets kostnader hade tärt på statskassan.

Å andra sidan fanns ett blomstrande Dubai - framdrivet av en handfull personer och deras visioner. Överallt ses regentens bild och överallt understryks den goda shejkens viktighet för landet. Media och bloggare har samma respekt för shejkfamiljernas personliga liv som svenskarna hade på 1940-talet. (De flesta vet fortfarande inte att Per Albin hade ett mycket komplicerat privatliv med i stort sett två olika familjer och att V-Gurra var bög, vilket ledde till utpressning mot hovet.) De regerande familjernas privatliv anses inte spela någon roll. Energin ska läggas på styrandet av landet.

"Det finns vissa regler som man måste följa, även som bloggare" sa författaren av Secret Dubai Diary till mig för några månader sedan. "Till exempel talar jag aldrig illa om de som regerar landet. Det vore bara dumt"

Man kan naturligtvis tycka illa om ett land där media inte får granska makthavarnas beslut och skriva om deras eventuella brister. Samtidigt går det inte att sticka under stol med att shejk Mohammeds beslut blir mer långsiktiga än politikerna i Sveriges. Shejken vet att när han har lämnat tronen är det hans sons tur att ta över. Och efter honom blir det hans sonson.

Det finns en historia om en alkoholiserat shejk som blev nedpetad av familjen. Hans mer pålitliga lillebror blev istället satt på tronen.

Faran är naturligtvis att man kan få en dålig ledare. Sammanfaller det med att den regerande familjen är för svag för att kunna peta honom, så kan det bli katastrof. Och kanske är det då för sent för att införa ett annat typ av styre.

Men hittills tror jag att det nuvarande styret (i kombination med ett långsamt införande av demokrati) är det bästa för Förenade arabemiraten.

Famous Skyline

Dubais berömda siluett, komplett med känselspröt i sommardiset.

Ödlan Göran

Jag är aldrig ensam, för jag har mina egna små husdjur - ödlorna.

Det här är en gekkobebis som är plåtad av min vän Cathis Malmfors.

Han är allt lycklig

Doserna befolkar Dubai i tusenfald. Överallt finns de. Överallt bygger de. Och bygger. Och bygger. De har likadana kläder och skyddshattar. Och så ler de ler. Alltid ler de. Förra veckan dog tre av värmeslag i Ras Al Khaimah, men de andra ser ändå lyckliga ut, där de går i 45-gradig hetta och bygger husen som de aldrig någonsin kommer att få beträda när de väl är färdiga.

Vi ser dem med avstånd och låter dem stanna där. De pratar oftast inte engelska och vi pratar inte hindi. Det sägs att de är olyckliga. Det sägs att de saknar sina familjer och att de tycker det är jobbigt att vara längst ner i näringskedjan. Det sägs att de känner sig utnyttjade eftersom deras lön inte räcker så långt som den var utlovad att göra och eftersom de får dela säng med dem som går nattskift.

Vi brukar titta bort när vi hör sådana kommentarer och säga till varandra att de ju har det bättre än de hade när de bodde hemma. Vi ser vad vi ser, och de ler ju oftast, eller hur! Vi säger oss att de ju faktiskt valde att komma hit. Det här är ett steg framåt för dem, en möjlighet till att tjäna en hacka, betala sina barns utbildning och att ha något att skryta över när de kommer hem till Indien på semester varannat år.

För det kan ju inte vara så att vi har det så bra i Dubai, eftersom andra blir utnyttjade?

Utsatt

Det var ungefär här som jag fick soppatorsk igår morse klockan 7.48. Himlen är disig av luftfuktighet och sand så tidigt på morgonen, och trafiken står i stort sett still i rusningstrafiken. Jag gick förbi en massa bilar och förvånade ögon under min snabba promenad till macken, 20 minuter längre ner på vägen. Den första rännilen av svett letade sig neråt längst ryggraden efter bara några minuter.

På macken köpte jag en extradunk för som jag tankade upp och bar tillbaka.

Det visade sig svårt att hälla bensinen i bilen, troligtvis skulle jag ha köpt någon slags slang också. Istället för att promenera ytterligare 40 minuter letade jag reda på en vattenflaska i min handväska, drack ur vattnet och fyllde den med bensin. Det gick bättre, men inte så lätt det heller. Vid det laget hade jag nämligen fått så svettiga handflator att bensindunken gled i mina händer. En tredjedel av bensinen hamnade på marken. Jag ville gråta.

Då - när allt tycktes som jobbigast - stannade en barmhärtig samarit och sa "you might want to cut the water bottle open", varpå han trollade fram en fickkniv, skar ett hål i vattenflaskans botten, och enkelt hällde i bensinen. Jag var räddad.

Han gick tillbaka till sin bil och hämtade några våtservetter innan han gick. Jag torkade tacksamt av händerna. "Ta en till ansiktet också" sa han och log, innan han försvann.

När jag satte mig i bilen igen och lät ACns gudomliga kyla svepa över mig tittade jag på min egen spegelbild i backspegeln. Maskaran satt inte längre på ögonfransarna, utan låg under ögonen. Mina ögon var vattninga, såg nästan febriga ut, och jag var illröd i ansiktet. Svetten rann i pannan, under näsan och längst sidorna av ansiktet. Håret, var uppsatt i en hästsvans, men den decimeter som var närmast huvudet var plaskblöt, som om jag precis gått ur duschen.

Tänk om detta hade hänt klockan 12 istället? Tänk om detta hade hänt långt från en mack? Vad skulle jag då ha tagit mig till?

Varför bo i ett land som inte vill ha oss här?

Gammal är äldst

En gång i tidernas begynnelse ville gulfaraberna visa världen och sig själva att de var moderna och nytänkande. De ville distansera sig från sina fäder beduinerna och tvätta bort stämpeln av att vara underutvecklade. Därför revs alla lerhyddor i Dubai. Ett nytt kapitel i arabernas historia = nya byggnader.

Men så kom prins Charles på besök från Storbritannien. Han tittade på byggnaderna som höll på att rivas och sa åt sina vänner att de en vacker dag skulle ångra sina ivriga försöka att radera historien. "Behåll åtminstone något kvarter" var hans råd.

Shejkerna lyssnade. Bastakiya, den 100 år gamla stadsdelen nere vid viken som delar Dubai i två delar behölls. Husen började renoveras när jag flyttade hit för tre år sedan, och idag något av ett kulturellt centrum.

Prins Charles fick rätt på ett annat sätt också - trots att byggnadsboomen för det mesta lovprisas, har röster höjts om att de är för västerniserade och europeiska. Araberna är mer stolta över sin historia och kultur nu än någonsin. Ingenstans är den gamla arabiska stilen så uppskattad som i nybyggnationer.

Fotografierna ovan är tagna i Old Town, en central stadsdel som fortfarande är under uppbyggnad.

Man måste lära sig krypa innan man kan gå

Det har varit mycket diskussion om landets byggnadsarbetares rättigheter. Byggnadsarbetarna står för nästan hälften av Dubais befolkning, men trots att det i praktiken är de som är själva grundbulten i den fantastiska byggboom som just nu genomsyrar emiratet, har deras rättigheter varit långt ner på listan över sådant som bör prioriteras i den nya ekonomin.

Arbetarnas rättigheter har starkt kritiserats av Human Rights Watch och utländsk media.

Vi har kunnat läsa att arbetarnas rättigheterna är noll. Men på senaste år verkar shejkerna ha tagit åt sig av kritiken. Förbättringar - om än små - görs ständigt.

Några exempel:
1. Förr slussades arbetarna till och från arbetsplatsen på boskapsflak. Nu måste alla som körs till och från sin arbetsplats enligt lag köras i luftkondidionerade bussar.

2. Arbetarna har ofta fått sin lön endast när det passat företaget det jobbar på. Med jämna mellanrum har arbetare protesterat för att de inte fått lön på några månader, domstolen har dömt att lönen måste betalas ut. Några månader senare upprepas samma sak med någon annan arbetsgivare. Det har nästan varit en regel att de två första månadslönerna inte betaladets ut förrän i slutet av den tredje månaden. Nu ska det vara slut med det. En ny lag i Abu Dhabi stipulerar att alla pengar måste betalas till de anställdas bankkonton, för att hårdare koll ska kunna hållas.

3. Emiratet Sharjah har också börjat ta sig en titt på arbetarnas situation. Nyligen lagstiftades det om att inte mer än högst sex arbetare för inhysas i samma sovrum, och att rummen ska vara tillräckligt stora för att arbetarna ska få minst 3,5 kvadratmeter stor yta. Läs mer här.

4. Mitt på dagen är det paus som gäller. Åtminstone nu när temperaturen redan tangerar 50 grader, och luftfuktigheten gör det svårt att ens gå till bilen utan att bli genomblöt. Varje år dör en handfull arbetare av överhettning. Därför måste arbetsgivarna sedan 2005 låta byggnadsarbetarna vila mellan halv ett och tre på eftermiddagen. Många, många arbetsgivare bryter mot reglerna. Men straffen är hårda, och fler förväntas följa reglerna i år. Läs mer här.

Än är det en lång väg att vandra tills arbetarnas ges samma rättigheter som oss andra, men de första stapplande stegen har åtminstone börjat tas. Vem vet - om några år kanske arbetarna till och med ses som människor.

Hur ska jag göra...

...för att komma över vägen? Hur ska jag göra för att komma över dit? Här har jag stått nu och väntat flera timmar. Och alla bilarna dom bara kör förbi.

Guld med täljkniv

Det är allmänt känt i Sverige att man tjänar pengar som smör i Dubai. Skattefritt, alla har råd med hemhjälp och fruarna behöver inte arbeta. Jag vågar nästan inte berätta att jag bor här när jag är hemma på besök och träffar personer jag inte träffat förut, eftersom jag får superrik och ytlig kapitalist skrivet i pannan. Vem är jag som kommer här och tror att jag är något? Tror jag att jag är bättre än någon annan, eller vad?

Faktum är att verkligheten (tyvärr) inte är lika skimrande som dikten.

Det är sant att många har hemhjälp. Själva har vi städhjälp en gång i veckan och lämnar in tvätten för strykning på ett tvätteri istället för att stryka själva. Det är också sant att många barnfamiljer har en heltidsanställd hemhjälp boende hos sig, en hemhjälp som tar hand om allt hushållsarbete och mycket av arbetet med barnen också. Men det beror det inte på att man är superrik. Istället beror det på att arbetskraften inom vissa områden är så billig.

Häromdagen fick jag ett mejl från en arbetslös byggnadsarbetare i Sverige som just nu gjorde praktik och byggde om ett varuhus. Han hade byggutbildning och truckkörkort, och hade nu hört att man som byggare kunde tjäna 15000 i månaden. Och då snackade han dollar. Det bar mig emot att säga att en vanlig byggnadsarbetare här på sin höjd tjänar tvåtusen i månaden plus boende och mat (i något som vi nog skulle kalla smutsigt skjul).

Dubai jämförs ofta med London och Hong Kong i den lokala pressen. Egentligen är att det mer är som Vilda Västern. Hit kommer guldgrävarna vallfärdande i hordar i hopp om att hitta en guldklimp. Även lurendrejare och glädjeflickor flockas här, och spriten flödar trots att vi är mitt i ett muslimskt land. Många vässar armbågarna och lyckas sedan gräva fram lite guld. Cash is king, och lagen är flexibel och möjlig att påverka om du har rätt kontakter. Samtidigt finns nybyggarandan, entreprenörskapen och nytänkandet och möjligheterna är många för de med rätt inställning.

Välkommen du också till Vilda Västern!

Gutra av finaste kvalitet

I denna butik handlar i första hand modemetvetna män från Qatar - som aldrig skulle köpa en enkel gutra på Carrefour för 30 dirham. Här kostar de runt en hundralapp, och den dyraste - den som är gjord av Dunhill - kostar hela 250 dirham.

Vem sa att enhetlig klädsel minskar märkeshetsen?

Emirates Towers

Emirates Towers är omtalade för sin design och några av de mest fotograferade byggnaderna i Dubai.

Naturligtvis måste jag följa strömmen och plåta dem också.

Som svampar

Världens högsta byggnad i bakgrunden. En av världens fattigaste byggnadsarbetare i förgrunden. Däremellan det som kommer att bli världens största köpcentrum.

Är inte Dubai fantastiskt?

Du är en vit kvinna, det är därför

"You are a white woman, that's why", sa min pakistanske kollega Adnan till mig häromdagen. Jag hade precis berättat för honom att jag tyckte det var obekvämt att min hyresvärd - som är runt 60 år och en rik affärsman - tilltalade mig som madam.

När vi förhandlade om priset på villan vi bor i, och han krävde en årshyra på 140 000 dirham, vilket är ungefär 280 000 kronor, blev jag upprörd. Inte bara för att hyran var hög, utan också för att den svenska kille som bodde där innan oss hade fått erbjudandet att bo kvar för 95 000 dirham. Jag höjde nog rösten lite mer än nödvändigt i diskussionen, för hyresvärden hukade och lät nästan som ett barn som krävt att få godis trots att det inte var lördag.

"Jag är ledsen madam, men jag kan få det priset av någon annan, så jag måste ta ut 140 000. Det är marknadspriserna."

I gengäld lovade han att stå för reparationen om något gick sönder i huset.

Ett annat exempel på den överdrivna respekt för vita som ofta visas: Hannes är chef på ett försäkringsbolag här sedan ett halvår. Han började samtidigt som en indisk tjej som han sedan dess umgåtts med, även privat. Så en dag skulle Hannes fru Eva och indiskan gå till ett köpcenter för att handla. I samtliga butiker fick Eva all uppmärksamhet i av biträdet, medan indiskan nästan inte fick någon hjälp alls.

Mitt sista exempel kommer också från Hannes & Eva som nyligen gifte sig här i Dubai. De bestämde sig då för att ha ett litet intimt bröllop med de allra närmaste. Tvärt emot vad alla andra gör på Hannes kontor bjöd de därför inte in alla arbetskamrater. För att förklara sig, skickade Hannes ut ett mejl där han lovordade de indiska bröllopen och dess festyra.

"I Sverige är vi lite mer blygsamma och vi har därför bestämt oss för att bara ha ett litet bröllop."

Bara några minuter senare damp ett mejl ner i hans inbox.

"Vi är minsann också blygsamma i Indien"

Ibland kan det där med att utmåla sig annorlunda vara negativt. Många indier och pakistanier tycker det är så viktigt att vara västerländska att de inte ens lär sina barn sitt modersmål - utan endast engelska.

"It is those who want to be a bit extra posh" enligt Adnan. Själv lärde han sig sitt lokala språk på egen hand först när han börjat på universitetet. Föräldrarna lärde honom bara engelska och Urdi.

Granne

Kollegor

Burj Dubai at night

Helpful

Unlike at home, we never need to get out to fill up the gas in our cars. Something that we are all thankful of, as the temperatures now are approaching 45 degrees.

Solen...

...bränner. Men om du, som jag, bor nära granne med en ägare till en sval pool, så kan du då och då stå ut med att vara utomhus i 45-gradig hetta.

New metro coming up

Do not forget...

...to welcome the visitors. All of them.

Hopefully driving slowly

Ärlig, snäll och tråkig

Oftast får jag intrycket att svenskar är eftertraktade på arbetsmarknaden. Vi ses som ärliga och lojala. Välmenande och alltid villiga att göra det där lilla extra för att hinna få klart projektet i tid.

Min hyresvärd ville till exempel helst hyra ut till en svensk:

- Jag har alltid svenskar boende hos mig. De är de bästa hyresgästerna.

Samtidigt finns det en baksida på de andras uppfattning av oss som vi själva oftast inte vill se eller hålla med om.

- Vi brukar inte anställa svenskar, sa den brittiska chefen på Kinnars till min svenska vän Mattias när han var på anställningsintervju där för några veckor sedan.

- Speciellt inte till säljarpositioner. Ni framstår som lite tråkiga, och är väldigt dåliga i förhandlingssituationer.

Att en britt tycker att vi är tråkiga är kanske inte så konstigt. Vår engelska är sällan lika rapp som britternas egna. Desto svårare är det att förlika sig med att vi inte är duktiga i förhandlingssituationer.

Kinnarp i Dubais ägare är den enda svensken på företaget. Han är numera inte längre alltför aktivit inblandad i driften av Kinnarps. Han håller med om synen på svenskar.

- Jag jobbade själv som säljare i flera år, och jag är väldigt glad att jag inte gör det längre. Vi svenskar blir alltid överkörda när det är dags för diskussioner om priset. Vi är alldeles för snälla. När jag sitter i förhandlingar i Mellanöstern måste jag förställa mig, bli en annan. De gånger vi har anställd svenskar har vi alltid blivit besvikna. De ger alltid rabatt.

Kinnarps i Dubai har inga svenska anställda längre. Deras säljare är nästan uteslutande personer med engelska som modersmål.

Nap

Our gardener is taking a nap in our shisha corner.

Tommy Lee and Pamela Anderson

Celebrating...

...the Swedish national day

Time for Prayer

Aerosmith

A great birthday gift.

Photos: Sarah Herrlin

Moving Out

Just squeeze - and everything will fit perfectly fine on the truck.

Vi är minsann jämstälda!

Min kollega Adnan besökte nyligen Sverige för första gången i sitt liv. Före lunch besökte han en toalett för att tvätta händerna. En tjej stod bakom honom, varpå Adnan (som den väluppfostrade pakistanier han är) erbjuder sig att vänta så att han kan tvätta händerna först.

Väl tillbaka i Dubai berättade en förvånad Adnan hur tjejen ryckt till, tittat på honom och nästan sett rädd ut.

"Nej, nej, vi är jämlika i Sverige" hasplade hon ur sig, innan hon generat tittade bort.

The Dragonfly