Oftast får jag intrycket att svenskar är eftertraktade på arbetsmarknaden. Vi ses som ärliga och lojala. Välmenande och alltid villiga att göra det där lilla extra för att hinna få klart projektet i tid.
Min hyresvärd ville till exempel helst hyra ut till en svensk:
- Jag har alltid svenskar boende hos mig. De är de bästa hyresgästerna.
Samtidigt finns det en baksida på de andras uppfattning av oss som vi själva oftast inte vill se eller hålla med om.
- Vi brukar inte anställa svenskar, sa den brittiska chefen på Kinnars till min svenska vän Mattias när han var på anställningsintervju där för några veckor sedan.
- Speciellt inte till säljarpositioner. Ni framstår som lite tråkiga, och är väldigt dåliga i förhandlingssituationer.
Att en britt tycker att vi är tråkiga är kanske inte så konstigt. Vår engelska är sällan lika rapp som britternas egna. Desto svårare är det att förlika sig med att vi inte är duktiga i förhandlingssituationer.
Kinnarp i Dubais ägare är den enda svensken på företaget. Han är numera inte längre alltför aktivit inblandad i driften av Kinnarps. Han håller med om synen på svenskar.
- Jag jobbade själv som säljare i flera år, och jag är väldigt glad att jag inte gör det längre. Vi svenskar blir alltid överkörda när det är dags för diskussioner om priset. Vi är alldeles för snälla. När jag sitter i förhandlingar i Mellanöstern måste jag förställa mig, bli en annan. De gånger vi har anställd svenskar har vi alltid blivit besvikna. De ger alltid rabatt.
Kinnarps i Dubai har inga svenska anställda längre. Deras säljare är nästan uteslutande personer med engelska som modersmål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar