Demokrati?

Jag berättade om min nyligen genomförda och månadslånga resa till Dubai när vi satt på uteserveringen, den där vårdagen i Örebro för drygt tre år sedan. Zeinab och jag åt båda pasta och njöt av att äntligen kunna sitta i solen, efter att ha varit instängda i hela vintern.

Plötsligt rann berättelsen över i en diskussion om demokratins vara eller icke vara. I Dubai fanns ingen demokrati. Det var shejken som bestämde allt, vilket naturligtivs berodde på att de inte kommit tillräckligt långt i utvecklingen, sa jag.

Zeinab tittade på mig ett ögonblick, och frågade sedan om jag var säker på att demokratin var den bästa lösningen. Kan verkligen en regering som hela tiden måste tampas med media och med oppositionen om väljarnas flyktiga intresse ta långsiktiga beslut?

När jag sedan flyttade till Dubai på riktigt tänkte jag på hennes ord. Å ena sidan hade jag ett Sverige där folk röstade på det parti som gynnade dem själva kortsiktigt och politiker som nästan jagades till döds för att ha köpt en Toblerone. Där typen av beslut berodde av var i valcykeln man befann sig. Det första året efter valet var besparingarnas tid. År 2 och 3 satsades det på reformer och på att få igenom det som ansågs förbättra Sverige. År 4 infördes en massa populäritetsåtgärder och pengar pumpades in i skolor och institutioner för att minska arbetslöshetssiffrorna. Nästa år började cykeln om - politikerna var tvungna att börja med besparingar eftersom valårets kostnader hade tärt på statskassan.

Å andra sidan fanns ett blomstrande Dubai - framdrivet av en handfull personer och deras visioner. Överallt ses regentens bild och överallt understryks den goda shejkens viktighet för landet. Media och bloggare har samma respekt för shejkfamiljernas personliga liv som svenskarna hade på 1940-talet. (De flesta vet fortfarande inte att Per Albin hade ett mycket komplicerat privatliv med i stort sett två olika familjer och att V-Gurra var bög, vilket ledde till utpressning mot hovet.) De regerande familjernas privatliv anses inte spela någon roll. Energin ska läggas på styrandet av landet.

"Det finns vissa regler som man måste följa, även som bloggare" sa författaren av Secret Dubai Diary till mig för några månader sedan. "Till exempel talar jag aldrig illa om de som regerar landet. Det vore bara dumt"

Man kan naturligtvis tycka illa om ett land där media inte får granska makthavarnas beslut och skriva om deras eventuella brister. Samtidigt går det inte att sticka under stol med att shejk Mohammeds beslut blir mer långsiktiga än politikerna i Sveriges. Shejken vet att när han har lämnat tronen är det hans sons tur att ta över. Och efter honom blir det hans sonson.

Det finns en historia om en alkoholiserat shejk som blev nedpetad av familjen. Hans mer pålitliga lillebror blev istället satt på tronen.

Faran är naturligtvis att man kan få en dålig ledare. Sammanfaller det med att den regerande familjen är för svag för att kunna peta honom, så kan det bli katastrof. Och kanske är det då för sent för att införa ett annat typ av styre.

Men hittills tror jag att det nuvarande styret (i kombination med ett långsamt införande av demokrati) är det bästa för Förenade arabemiraten.